tisdag 25 september 2012

Mackätning och fjällöpning

För första gången på nästan ett år åt jag några mackor i helgen. Jag var så illa tvungen eftersom frukostutbudet där jag befann mig var kraftigt begränsat.

I torsdags åkte jag upp till jämtlandsfjällen tillsammans med mina två äldsta barn, Rikard snart 12 år och Ella snart 8 år. Destinationen var Storulvåns fjällstation, där vi bodde i tre nätter. Frukosten som erbjöds var ingen traditionell frukostbuffé där bacon och äggröra brukar ingå. Istället var det baserat på mackor, med ost och skinka som pålägg. Visserligen fanns det kokta ägg, men det har jag aldrig varit så förtjust i. Ägg går bra som ingrediens i någon smaksatt omelett. Bara ägg blir lite för "äggigt" för min smak.

Hur som helst... jag åt tre mackor per frukost. Genast infann sig den känslan i bröstet som jag levt med i alla år innan jag upptäckte LCHF. Den är svår att beskriva men hjärtat slår mer distinkt och en känsla av stress infinner sig. Jag har alltid tyckt att känslan är mer eller mindre obehaglig men har trott att den har varit något man får leva med. Tidigare har jag sett mackor som en självklar och fullständigt naturlig del av frukosten utan att ens fundera över andra alternativ.

Dessbättre var luncherna och middagarna betydligt bättre anpassade för såna som mig. Visst erbjöds det både potatis och pasta men eftersom man dukat upp en buffé var det ju inte svårare än att avstå.

Förutom att dra med mina barn upp på fjället (bl.a. Getryggen) passade jag på att få mig till livs en löptur sista kvällen. Mina VFF drogs på och jag gav mig ut på lederna kring Storulvån. Löpningen var helt underbar! Visst var det geggigt här och var så att man fick gå och ibland klättra över gyttjan men det översåg jag gärna med. Landskapet och stigarna var helt enkelt underbart vackra. 8,5 km löpning blev det. Tempot var kanske inget att skryta och skrävla om (c:a 5:20 min/km) men det berodde på nämnda gyttjehinder. När jag kunde springa obehindrat var tempot skapligt.

I kväll blir det mountainbike-cykling ut åt Sunnersta i Uppsala.

                                  Bloggens innehavare tar igen sig några kilometer från Stor-
                                  ulvlån efter att ha lagat frystorkad mat åt sina barn. 
                                  Själv väntade han med att äta tills återkomsten till fjällstationen, 
                                 där riktigt käk utan kolhydrater fanns att få.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar