Följande skrev jag i kommentarsfältet på Kostdoktorn idag. Här är texten något redigerad och förhoppningsvis också förbättrad. Det skrevs i anslutning till detta inlägg
Jag har funderat mycket på de stackars nutritionisterna på sistone och
deras nästan undantagslösa tendens att hålla fast vid den kunskap de fått under sin
utbildning, oavsett vad nyare forskning visar. Anta för ett ögonblick att
det gällde den bransch jag jobbar inom (statistiken). Jag har filat ihop
detta lilla tankeexperiment:
Ett mindre antal forskare hittade
för ett tiotal år sedan brister i bevisen av den centrala
gränsvärdessatsen. Därtill hade man hittat avsevärda logiska kullerbyttor i
Kolmogorovs axiomsystem samt stora brister i bevistekniken inom den
matematiska statistiken. Statistiker är en yrkesgrupp som reder sig
hyfsat väl ekonomiskt (vissa till och med mycket väl!) och de metoder de tillämpar har vilat på solida
grunder, i huvudsak de som nu ifrågasatts och motbevisats. Hur reagerar
statistikerna?
Vi inser ju naturligtvis innerst inne att om
motbevisen som lagts fram mot statistiken fundamentala resultat stämmer
så faller det mesta av det vi lärt oss under vår utbildning. Vår
yrkesgrupp kommer att bli överflödig och någon alternativ karriär skulle
antagligen inte vara att tänka på. Den lilla status som ändå finns inom
statistikerskrået skulle vara utraderad. Av den anledningen skulle vi
fortsätta peka på de gamla bevisen som dessutom finns i flera olika
varianter. Vi skulle åberopa auktoriteter, professorer inom matematiken
och statistiken som i hundra år hävdat att dessa satser är sanna bortom
allt rimligt tvivel. De nya resultaten som nu framlagts och som stjälper
statistikens mest fundamentala satser, skulle ingen ens våga titta åt
och dessa skulle förnekas med en dåres envishet.
Detta är precis
vad som händer inom "nutritionsvetenskapen", läkar- och den medicinska vetenskapen just nu. Dessa inser
naturligtvis att deras yrkesgrupp skulle bli överflödig om det som jag
och många andra på denna blogg är övertygade om är sant. Vilket det
också med största sannolikhet är.
Grattis till ett smart val av kost!
SvaraRaderaTack Henrik! Något får mig att tro att du hittade hit via Roadrunners löparblogg.
SvaraRaderaOmläggning till LCHF/lågkolhydratskost är det bästa jag gjort, utom möjligen att skaffa barn!
Japp, du har rätt!
RaderaJag gick över till det för 1,5 år sedan. Och det är tack vare den viktnedgången som jag ens kan springa regelbundet (jag var inte jätteöverviktig, men mina knän tog stryk och mina försök att springa mig i form blev inte så långvariga).
Nej, just det... att bara springa sig i ner i vikt brukar vara fruktlöst. Vill man gå ner i vikt är det i första hand kosten man ska ändra, och jag tror att alla läsare förstår hur :))
SvaraRaderaAtt många ändå tror att de går ner i vikt av löpning beror nästan i samtliga fall att man samtidigt som man börjar träna också börjar äta annorlunda.